cecilia torstensson

Tycker det är spännande hur folk fungerar.
Så fort dem får annat och göra så skiter dem i och höra av sig.
Man duger bara ibland, på deras villkor.
Självklart är inte alla så. Men vissa.
Ett konstaterande såhär på kvällskvisten.

Jag satt och läste i en av våra böcker på jobbet (min dröm) och då hittade jag den här dikten.
Den är så fin och berör mig verkligen.


Min dröm

Jag drömmer att jag lever
i en annan värld
där vi handikappade
mår väldigt bra, mår väldigt bra
Vi tar dagarna som dom kommer
Där är det omtanke
gemenskap och värme
Det är en dimension
som gör livet lättare
Det är en mycket lugn värld

Folk ser likadana ut
och alla tar en sak i taget
I denna värld finns det
inga krig och orättvisor
Människorna bjuder till
och säger inte att allt
är rätt och fel
Denna värld den vet vi inte något om
Den är bortom dödens portar
jag tror det finns en sådan värld

Toni Lindbom.

Såhär står det på baksidan av boken:

"Framtiden"
Jag vill börja på folkhögskola,
det skulle vara jätteroligt.
Att flytta hemifrån, bo i egen lägenhet.
Ta hand om pengar.
Jag vill klara av att bo ensam och
kunna göra saker som att gå och handla.
Ha ett jobb.
Jag vill kunna vara lycklig.

- Cecilia Hornberg.

Dagdrömmar, kärleksdrömmar,
framtidsdrömmar, mardrömmar.
Människor har så många olika slags drömmar.
Vi drömmer om vad vi vill bli,
om hur vi önskar att livet skulle vara,
om någon att älska.
Men det kan också vara otäcka drömmar,
mardrömmar, om sådant vi är rädda för.
Kanske känner du igen
någon av dina egna drömmar i Min dröm.

Bilderna är gjorda av personer som går i särskolan,
som arbetar i daglig verksamhet
och som bor i gruppbostäder i Uppsala kommun.

---

Tänk att något vi tycker är så självklart inte alltid är så självklart.
Värt att tänkas på.

Man kan ju bli irriterad för mindre.
ÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH ge mig styrka

Ibland önskar jag att jag var någon annan.

 





















Jag skulle göra allt för att få lägga mig
på stranden. Solen skiner. Man ligger i en solstol,
har bikini på sig och en strawberry daiquiri i ena
handen. ÅHHHHH! Ge mig.
Jag behöver verkligen det.
Snälla. Någon som vill bjuda mig?
Jag kommer älska dig för resten av mitt liv
isåfall!

det är så tråkigt att vara ensam.
ensam på kvällen.
lägga sig ensam.
vakna ensam.
laga mat ensam.
äta ensam.
allt är tråkigt när man är ensam.
:(

sämst.

jävla bitterfitta jag är då.
sämst igen.

jag är inte trött på långa vägar.
har precis duschat, värmt en kopp med varm choklad, myst in mig i duntäcket och tittar på CSI.
nu fattas bara någon som vill mysa med mig också. tråkigt att vara själv.

jag är verkligen en person som är sällskapssjuk.
vill vara med någon hela tiden och hatar att vara själv.
det är konstigt det där hur vi människor är olika.
tillexempel att vara särbo, vem vill det egentligen? jag vill vara nära den jag är tillsammans med hela tiden.
visst kan man behöva vara själv ibland men då får man väl fixa till det på något sätt.
nej jag gillar närhet :)

det enda jag ätit idag är lite gurka.
och ändå är jag inte hungrig.
det är konstigt.

vet inte vad det är med min mage, den spelar mig ett spratt iallafall.
borde nog gå till doktorn.
men dem tar ju aldrig en seriös om man går dit och säger att man har ont i magen och är trött.
"gå hem och lägg dig och sov". mhm tack för hjälpen liksom.

jag borde gå och lägga mig,
ska upp om typ sju timmar.
då blir det tatueringstajm :) very najs.

jävla magkatarrshelvete.
jag kan inte äta men känner mig konstant hungrig.
weeey thanks.

åh hoppas det går över snart.
måste nog sluta tänka på allt och slappna av och sluta stressa osv,
men det är lättare sagt än gjort. jag kan inte bara ignorera mina tankar som gör att jag blir uppstressad,
jag funkar inte så.


åh det ska bli så skönt när jag flyttat.
kommit iordning och kan kalla det för hem, min lägenhet jag har nu känns inte som ett hem.
det känns som ett ställe jag tvingas sova på fast jag inte vill. typ.
så ensamt och stort.
nu får jag ska flytta får jag en mindre lägenhet, det ska bli skönt.
ett mysigt och varmt ställe ska det bli. sådetså :)

det blir bara sjukare och sjukare ju mer jag tänker på det..

roligt att gå runt och känna sig osynlig.
roligt att inte känna sig uppskattad.

Jag känner mig så ensam när jag tänker på att jag snart blir här själv.
Det känns som ett tomt hål i mig.
Fan fan fan.

Jag vet att jag har andra här också, men det är inte samma sak.
Du är ju du liksom och det är ingen annan som kan ersätta dig.

Tänk vad häftigt det är att allt, precis allt vi har varit med om, hört, sagt, gjort har skapat oss till dem vi är idag.
Alla erfarenheter gör oss rikare. Det är häftigt att vi människor tänker och uppför oss olika, allt på grund av vad vi har varit med om och vad vi har i våran "ryggsäck".

Ja livet är bra häftigt.

Jag tittar på Oprah Winfrey, det handlar om kvinnor som har blivit våldtagna av sina män. Hur jävla sjukt är inte det? Misshandlade och blivit tvingade till att ha sex med dem under dödshot? Blivit våldtagna analt med schampo- och sprayflaskor. Vilka sjuka jävla idioter det finns i den här världen. Man blir ju mörkrädd.

Också att man ska behöva vara livrädd när man går hem, hur sjukt är inte det? Fan kastrera dem där idioterna och släng in dem i en jävla håla 10000 meter under marken och svält dem till döds. Jatack.

Jag sitter på jobbet helt ensam nu och dunkar på lite musik.
Tänk vad musik kan påverka en, till helt olika humör beroende på vad man har för minne eller får för känsla när man hör låten. 
Aqua, Spice girls, Backstreet boys, Venga boys, Dj mangoo,  Eminem, Wyclef Jean, Håkan Hellström, Poe, Anastacia är bara några i raden av vad man lyssnade på under mellanstadiet/högstadiet och det ger mig så sjukt mycket minnen. Nästan så man får ont i magen. Ibland kan jag sakna den tiden, då allt handlade om en själv, man var ute och lekte och slapp tänka på allt annat runt omkring.

Men å andra sidan, titta på mitt liv nu. Jag har det bra nu.
Jag är stolt över mig själv som klarade skolgången även fast jag många gånger hade stor lust att hoppa av och jag är stolt över mig själv för att jag är den jag är idag.

Mitt starkaste minne av musik är när jag åker buss hem från Stockholm en vinterkväll.
Det är mörkt men det lyses upp av snön. Det är alldeles vindstilla och jag tittar upp över gärdena.
Allt är så vackert och fridfullt och då börjar Jeff Buckley - Hallelujah spelas.
Det var ett magiskt ögonblick.


Men den som har gjort mest intryck på mig och betytt oerhört mycket för mig genom åren i musikväg vet nog alla vem det är vid det här laget, Lars Winnerbäck.
Jag tror på något sätt att man måste uppleva det själv. Man måste hitta det där själv för att förstå.
När jag har mått dåligt så sätter man på Lars Winnerbäck och han tar tankarna till ord och förmedlar det genom musik. Hur underbart är det inte att verkligen känna sig förstådd? Ja han är bäst helt enkelt.


Ja, vad skulle man göra utan musik?

Kan folk sluta lägga sig i andras folks liv och sköta sina egna istället?
Det är så roligt att folk vet saker om en själv som man själv inte ens vet.
Det finns så mycket patetiska människor som sprider rykten när dom inte har något bättre för sig.

Det roligaste ryktet jag har hört om mig själv var att jag och Soss var tillsammans.
Vi hade tydligen varit på en fest och sen helt plötsligt hade Soss kommit ut från toaletten med byxorna halvt nerdragna och jag hade kommit efter och Soss hade sagt:
"-Hoppsan, så det kan gå." att vi alltså hade haft sex inne på toaletten.

Man kan ju inte göra annat än att skratta.
Det roligaste är att vi vet nu i efterhand vem som startade det här ryktet och det är ju bara helt sjukt.
Men men, det är väl i en sån värld vi lever i nu tyvärr. Att det finns så mycket falska människor som tror sig vara bättre än andra och tar rätten till sig att sprida rykten.
Det värsta är att detta var en kompis till oss båda. Hur lågt sjunker man inte då?

Jag har märkt att väldigt många hakar upp sig på att folk blir gravida hit och dit, det är tydligen det nya att hacka på eller att skriva om i sin blogg.
Jag blir fruktansvärt upprörd och arg för att folk inte kan ta reda på om det ligger någonting annat bakom det. Nej man bara tar för givet att allting var planerat och att man vill ha barn men så är det inte jämt.
Tänk om någon har blivit våldtagen eller upptäckt att man blivit gravid för sent och inte kan genomgå en abort (eller någonting annat) och ska bli hackad på? Det är inte acceptabelt.
Varför låter man inte folk bara vara, sköta sina egna liv och sluta störa sig på andras istället.
Och sen förstår jag inte heller varför man ska hacka på folk som känner sig redo att skaffa barn?
Att vara förälder är väl ingen ålder, utan någonting man blir?







Jag stöttar dig genom allt, det vet du!

Jag känner mig stressad och har ont i huvudet för jämnan.
Egentligen vet jag inte varför jag stressar upp mig för allting..
Man känner sig bara så deppig när man stressar och jag orkar aldrig ta tag i saker när jag känner mig så här.
Så dumt av mig egentligen för jag har verkligen saker jag behöver ta tag i. Åh nu blir jag ännu mer stressad...