cecilia torstensson

Cecilia

Hon ger mig ett sista leende när dörren sakta stängs efter henne.
Jag ler tillbaka och känner redan en tomhet när jag slår igen dörren och hör hennes lätta fotsteg från trappen.
Jag är kär.
Tillbaka i mitt rum lägger jag mig i sängen där hon nyss låg.
Hennes doft finns kvar. Jag andas in den och ler för mig själv.
Redan efter en sådan här kort tid tillsammans finns det så många minnen.
Doften får mitt hjärta att slå långsammare och snabbare på samma gång.
Jag är kär.

Jag har länge funderat och undrat hur jag vill att min framtida flickvän ska vara.
Jag har letat och trott att jag vetat vad jag ville ha.
Jag hade ingen aning.
Nu vet jag.

Jag är kär.


Det bara hände, på en fredag.
Om någon hade sagt det innan vi gick till den där festen hade jag skrattat.
Jag och Hon?
Jag skulle sagt att hon är för bra för mig.
För bra för att vara sann, det vet jag nu.

Jag, Pontus, har äntligen hittat rätt.
Tomheten är borta. Hon gör mig hel.
Jag har också tyckt att det låter som en klyshé, men det är faktiskt sant.
Jag tror aldrig att jag känt såhär.

Glad. Lycklig. Upprymd. På samma gång.

Jag är kär.

Jag är kär i dig, Anna Cecilia Thorstensson

---

Den här texten betyder mycket för mig.
Jag älskar dig oändligt.