cecilia torstensson

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Låt mig berätta för er om mina mobiler genom tiderna.

Min första mobil var en röd stor nokia som jag älskade högst på jorden, ni kommer väl ihåg hur stolt man var när man fick en alldeles egen mobil? Jag har för mig att min första mobil var så gammal så den inte ens hade snake och då är det ju katastrof, den iallafall tappade jag i vattnet i en sjö, hör eller häpna men den började fungera igen.
Senare bytte jag till en nokia 3310 med snake och grejer på. Den tappade jag i ett oboyglas som låg mitt på vardagsrumsbordet. Av alla ställen på bordet råkade jag lägga den just i oboyglaset.
Det fungerade aldrig mer igen.

Efter det tror jag att jag bytte till en SonyEricson som jag fick låna av Soss, den var gammal så jag köpte en ny.

Det var en guldig nokia som var snordyr men så fin så jag köpte den ändå. En dag när jag satt ute på Hannahs uteplats så la jag den vid hennes fiskdamm som är så djup så vattnet når iallafall över midjan på mig. Jag la den längst ute på kanten så att jag inte skulle tappa ner den, men så helt plötsligt ringer mobilen och jag råkar komma emot mobilen så den åker rakt ner i fiskdammen och jag hoppar i och lyckas få upp den och så torkar jag den och än idag så funkar den för min mamma har den nu.

Efter denna mobil så köper jag en samsung, som jag hade ett tag och en dag när jag skulle gå på toaletten så hade jag en stor tjocktröja och hade den i fickorna, helt plötsligt när jag skulle ställa mig upp och spola så åkte mobilen rakt ner i toaletten. Som tur var hade jag bara kissat så jag kunde ta upp den igen.

Efter den mobilen så köpte jag en SonyEricson igen, en svart jättefin mobil som jag tröttnade på så den sålde jag till min lillasyster.

Nu har jag en rosa walkman mobil. Den är ungefär 3 veckor gammal. Igår när jag var med Oscar och Jonathan och skulle köpa fisk så skulle jag sätta mig i bilen och då drar jag igen dörren och märker att min tröja har fastnat i bildörren, jag tänker inte mer på det utan öppnar bara dörren och tar bort tröjan och stänger dörren igen.
När jag ska ta upp mobilen och kolla vad klockan är så visar det sig att mobilen låg i tröjan och jag har alltså klämt den i bildörren så den är helt paj.

Saken är den också att jag köpte försäkring till min förra svarta men inte till den nya, så nu har jag ingen försäkring på min mobil och har tappat bort kvittot till mobilen och den är TRE VECKOR GAMMAL. Jag förstår inte hur jag lyckas.
Det är tur att jag har en sån smart jobbarkompis iallafall som sa att jag kunde ta med mig kartongen och mobilen till Siba och säga att jag har blivit bestulen på min väska och där i låg kvittot och säga att jag vill ha en kopia, sen teckna en försäkring på mobilen i efterhand, man kan göra det upp till 30 dagar efter och sen efter någon  vecka säga att den har gått sönder.

Så nu har allting löst sig ändå (förhoppningsvis) men jag förstår inte hur en människa kan vara så sjukt klantig som jag är... Det är sjukt.